静寂
Seijaku
Att smaka på tystnaden.
- 161 閑さや岩にしみ入る蝉の声 Vilken tystnad — cikadornas sång tränger in i klipporna.
- 160 古池や蛙飛び込む水の音 Gammal damm — en groda hoppar i, ljudet av vatten.
- 137 明鏡止水 Klar spegel, stilla vatten.
- 211 名月や池をめぐりて夜もすがら Fullmåne — hela natten gick jag runt dammen.
- 167 春の海ひねもすのたりのたりかな Vårhav — hela dagen gungar det, gungar sakta.
- 227 朝顔や一輪深き淵の色 En blomvinda — en enda krona, blå som en djup göl.
- 212 山路来て何やらゆかしすみれ草 Bergsstig — något obestämbart rörande: en viol.
- 230 いくたびも雪の深さを尋ねけり Om och om igen frågar jag: snön, hur djup är den nu?
- 058 口は災いの元 Munnen är källan till all olycka.
- 107 物言えば唇寒し秋の風 Knappt är ordet sagt, kalla är läpparna — höstvind.