俳句
Haiku
Efter form Alla OrdspråkFyra teckenOöversättliga ordBerättelserna bakom uttryckenHaiku · Efter tema TålamodUthållighetArbeteDisciplinBandModÖdmjukhetLärandeLivFall och resningNaturTid ·
- 107 物言えば唇寒し秋の風 Knappt är ordet sagt, kalla är läpparna — höstvind.
- 160 古池や蛙飛び込む水の音 Gammal damm — en groda hoppar i, ljudet av vatten.
- 161 閑さや岩にしみ入る蝉の声 Vilken tystnad — cikadornas sång tränger in i klipporna.
- 162 五月雨をあつめて早し最上川 Juniregnen samlande, strid rinner Mogami.
- 163 やせ蛙負けるな一茶これにあり Magra groda, ge dig inte — Issa är här.
- 164 雀の子そこのけそこのけお馬が通る Små sparvar, är plats, ur vägen! Hästen kommer.
- 165 朝顔に釣瓶とられてもらい水 En blomvinda har tagit mitt brunnsämbar — jag ber grannen om vatten.
- 166 名月を取ってくれろと泣く子かな ”Fånga månen åt mig!” gråter barnet.
- 167 春の海ひねもすのたりのたりかな Vårhav — hela dagen gungar det, gungar sakta.
- 168 菜の花や月は東に日は西に Rapsfält — månen i öster, solen i väster.
- 181 秋深き隣は何をする人ぞ Djup höst — min granne, vad gör han, månne?
- 196 蝸牛そろそろ登れ富士の山 Lilla snigel, klättra, helt sakta, uppför berget Fuji.
- 209 夏草や兵どもが夢の跡 Sommargräs — av krigarnas drömmar, detta är vad som återstår.
- 210 旅に病んで夢は枯野をかけ廻る Sjuk på resan — mina drömmar löper ännu över den förtorkade heden.
- 211 名月や池をめぐりて夜もすがら Fullmåne — hela natten gick jag runt dammen.
- 212 山路来て何やらゆかしすみれ草 Bergsstig — något obestämbart rörande: en viol.
- 213 荒海や佐渡によこたふ天河 Upprört hav — utsträckt över ön Sado, Vintergatan.
- 214 梅が香にのつと日の出る山路かな Plommondoft — och plötsligt stiger solen över bergsstigen.
- 215 行く春や鳥啼き魚の目は泪 Våren far sin väg — fåglarna skriker, det står tårar i fiskarnas ögon.
- 216 枯朶に烏のとまりけり秋の暮 På den döda grenen har en kråka slagit sig ner — höstkväll.
- 217 初しぐれ猿も小蓑をほしげ也 Första kalla regnet — även apan tycks önska sig en liten halmkappa.
- 218 雲の峰幾つ崩れて月の山 Hur många molntoppar har rasat — och här är berget under månen.
- 219 この道や行く人なしに秋の暮 Denna väg — ingen annan går den. Höstkväll.
- 220 雪とけて村いっぱいの子どもかな Snön har smält — byn är full av barn.
- 221 めでたさも中位なりおらが春 En lycka rätt medelmåttig, minsann — mitt eget nyår.
- 222 我と来て遊べや親のない雀 Kom och lek med mig, lilla sparv utan föräldrar.
- 223 やれ打つな蠅が手をすり足をする Slå den inte! Flugan vrider sina händer, vrider sina ben.
- 224 うまさうな雪がふうはりふはりかな Vad läcker den ser ut, snön som faller — flockig, mjuk.
- 225 五月雨や大河を前に家二軒 Juniregn — mot den svällda floden, två hus.
- 226 夏河を越すうれしさよ手に草履 Vilken lycka att korsa sommarfloden, sandalerna i handen!
- 227 朝顔や一輪深き淵の色 En blomvinda — en enda krona, blå som en djup göl.
- 228 不二ひとつうづみ残して若葉かな Det unga lövet har begravt allt — utom, ensamt, berget Fuji.
- 229 釣鐘にとまりて眠る胡蝶かな På den stora klockan, nedslagen, sover en fjäril.
- 230 いくたびも雪の深さを尋ねけり Om och om igen frågar jag: snön, hur djup är den nu?
- 231 鶏頭の十四五本もありぬべし Tuppkammar — det måste väl finnas fjorton eller femton.
- 232 春や昔十五万石の城下かな Vår — fordom en stolt stad vid borgens fot, hundrafemtiotusen koku.
- 233 夏嵐机上の白紙飛び尽す Sommarstorm — alla vita ark på skrivbordet bortblåsta.
- 234 分け入っても分け入っても青い山 Hur djupt jag än tränger in, tränger in igen — blå berg.